Jaktsäsong, vildsvin och lokalproducerad vildsvinskorv

Där gick det en månad till intensivt jagande. Det har varit trevligt att ta igen missad tid (efter tre år i Albanien) men det kanske kan gå till överdrift. Nåja, det är härligt att vara ute i skogen. Det väcker också funderingar på hur viltet och viltvården skulle kunna gynnas mer av jordbruket. Vad ger Mat och Skydd och vilka djur ska gynnas? Det första som dyker upp i huvudet är att man skulle plantera lähäckar och lämna sprutfria zoner, vilket ger mat och skydd till fältfågel. Det finns mycket att gör i skogen för att ge mer foder åt älg o rådjur. Men, det kanske viktigaste just nu är att hantera vildsvinen. Vi börjar få ganska mycket nu, vilket är kul men också innebär mer skador på grödor. Vi fodrar något lite i skogen för att locka in dem där och ge dem en lugn zon, sen skjuter vi mest på fälten. Jag undrar vad det finns som man skulle kunna plantera i skogen som lockar svinen? Ek är bra men tar sådär 80 år innan den faktiskt producerar några mängder ollon. Kanske är det bättre att strunta i lähäcken och istället ha en bred gräsremsa i fältkanten (beetle bank?!) så man kan skjuta på grisarna när de går ut i fältet. Väl inne i havren ser man sällan mer än öronen.

Frågan är hur man kan räkna hem åtgärderna man gör? Var hittar man försöksdata om skillnaden viltvården gör? Hur många fasaner mer överlever per löpmeter häck jag planterar? Hur mycket fler älgar och rådjur blir det om jag planterar ett hektar viltåker eller viltfoder skog?
Mina efterforskningar fortgår.

Vad jag vet är att det blir stora skador av vildsvinen. Vi har inte haft så mycket i år men våra grannar svär och skriker (som stuckna grisar?) över skadorna. Nåja, nästa sommar ska de få. Då ska jag sitta ute med studsaren i ena handen och korvstopparen i andra. Nästa gång de går i havren ska vi göra korv av svinen!
Mitt hemliga recept på vildsvinskorv fortsätter att utvecklas. Försök nummer 12, grova bitar, lättrökt. hmmmm, inte helt bra.

Roligare Inlägg

Roligare blogg

Nej, nu när jag läser igenom mina sista inlägg inser jag att bloggen håller på att bli alldeles otroligt trist. Det här kommer ingen j-l läsa om de inte har seriöst tråkigt. Om man ska få läsare till en blogg måste man ju säga massa kontroversiella saker. Typ driva med föräldralösa barn, snacka skit om kungafamiljen eller Astrid Lindgren, eller bara heta Anna Anka. På tal om ankor så kanske farmor Anka gillar bloggar om lokalodlat, närproducerat och jordbruk, eller inte. Hon kanske gillar avancerad S/M istället. Ingen med sådana pampuscher kan inte vara kinky.

Jag har lite svårt att tala skit om kungafamiljen. Jag tror jag är lite rojalist och dessutom känns det som det finns ungefär tusen miljoner saker som är viktigare att fixa i Sverige innan man börjar gnälla om konstitutionen. Vidare tycker jag presidenter är lite mesigt. Antingen är de helt menlösa eller så ligger de med sina trainees. Nej, kunde vi inte ha något som, t.ex. en Sultan. Låter coolare. Eller en överhövding. Med tanke på dagens valdeltagande och underhållningsutveckling blir det sannolikt en uttagning liknande idol eller schlagerfestivalen. Då skulle Mona vara med bara för att vara den där som alla total trashar i första uttagningen.

Jag återkommer kanske med något alldeles otroligt extravagant roligt...

Nya odlingssystem – en filosofisk utgångspunkt

Just nu har gården en konventionell växtodling utan djur. Jag har redan från början tänkt att jag skulle se om jag kunde effektivisera produktionen, göra den mer uthållig. Jag har just betalt en dieselräkning, och nu såg jag fakturan på konstgödsel. Det känns väldigt dyrt och det är dags att börja tänka på hur jag kan minska den kostnaden. En minskad kostnad ger ju alltid mer vinst än en ökad inkomst.


Som en filosofisk utgångspunkt ser jag nu växtodlingen som ett system av energi. Det drivs delvis av energi från solen, precis som vilket ekosystem som helst, men det drivs, eller kanske styrs, med energi som jag betala för. Energi i dieseln och energi för att binda kväve (N) i konstgödsel för att nämna några områden. Det mesta kan jag inte påverka men just diesel och N är undantag. Målet är att öka produktionen per måttenhet energi-insats, förslagsvis genom att utnyttja energin tillgänglig i ekosystemet istället.

Rent praktiskt, vad kan jag göra? Just nu finns det fyra områden att utforska: (a) Ta in djur i växtföljden; (b) använda djuren till vallbrott och stubbearbetning; (c) reducera markbearbetningen; och (d) minska insatserna av konstgödsel. Först, djur betyder vallar i växtföljden, vilket ger 100kg kväve varje gång de bryts och går dessutom hårt att tistel och flyghavre. Enligt min teori kan man också använda Holistic Intensive Grazing Management (HIMG) till att bryta vallar och bearbeta stubben, förutsatt att stubben har en insådd betesgröda. Låt helt enkelt djuren trampa ner organiskt material i marken. Ökat organiskt material i marken ger som bekant högre biologisk aktivitet som ökar mineraliseringen av näring och neutralisering av växtpatogener (måste hitta några källor till detta). Förhoppningsvis ger den ökade markbiologiska aktiviteten upphov till mer fördelar en markpackningen från djuren ger upphov till.

Vi har lätta lerjordar och moränjordar hemma, vilket gör att plöjningsfri odling inte kommer till sin rätta, däremot verkar reducerad bearbetning med kultivator eller minskat plöjnings djup kunna ge skörd (Arvidson, 2004) och minskad energi åtgång (SLU, 2001). Frågan är om det ger sådan vinst att det kan motivera inköp av nya maskiner. Det som också är svårt att ta med i beräkningen är vinster i markbiologisk aktivitet som kommer med minskad plog- och kemikalieanvändning. Minskad användning av konstgödsel och pesticider lär också öka den mikrobiologiska aktiviteten i marken, vilket enligt vissa ökar vittringen av främst kalium o fosfor från modermaterialet (varför är det så svårt att hitta källor när man behöver dem).

Visst ökar farten i cirkulationen (av kol, energi & näring) vilket, enligt många teorier, ökar tillgängligheten på näringsämnen, men är det tillräckligt för att täcka behovet? Djuren kan bidra med gödsel men näringen till djuren kommer någonstans ifrån den med. Sjukdomstrycket och skadegörarna är jag ganska säker på att jag kan hantera med växtföljden, men jag är inte färdig att ens fundera på ekologiskt jordbruk utan konstgödsel innan jag har löst näringsekvationen. Hur mycket man en cirkulerar skiten (bokstavligt talat) så förs det ändå bort mer från fälten än jag tillför. Hur ska man ersätta detta?


SLU, 2001, http://www-mv.slu.se/jb/rapport2001/sid25-28.pdf


Arvidson, J., 2004, http://www-mv.slu.se/JB/Publikationer/redbearb3.pdf

Livsmedelsproduktion i liten skala

Hoppsan, där sprang tiden iväg. Jag som hade tänkte att jag skulle skriva minst en gång i veckan. Nåja, jag har en ursäkt: jag var på kurs i livsmedelshygien. Som av en slump, eller ödet, snubblade jag över denna kurs från Länsstyrelsen. Eftersom jag har funderingar på att utveckla gården till att producera för närmarknaden så kunde detta vara ett bra steg mot att starta någon form av förädling eller livsmedelsproduktion på gården. Det visade sig vara helt rätt. Nu jag en ganska bra uppfattning om vad som krävs för att få en godkänd livsmedelshantering. Nu kan jag alltså börja tänka på vad det skulle kosta och beräkna om det skulle löna sig. Det kanske blir vildsvinskorv och rådjursbiltong i framtiden i alla fall.

Jag måste fortfarande lösa marknadsföringen. Jag gillar inte riktigt tanken på att sitta i knäet på ICA och Coop. Det är just detta som är närproducentens och lokalodlarens dilemma: både viljan och kunskapen att producera finns ofta men att marknadsföra, det är det sämre med. Jag har sökt mycket efter närproducerat och lokalodlat i trakten, eftersom jag är intresserad av att gör studiebesök, och det finns ganska mycket, men jag har fått slita för att hitta det. Dagens fråga: Hur ska jag synas?

Jag knöt också en massa bra kontakter, egentligen en stor fördel med de här kurserna (jag hittade denna in länsstyrelsens tidning Jordbiten, men de borde finnas på hemsidan med). Bland annat fick jag kontakt med en kille som pressar must ur äpplen. Raskt samlade jag ihop äpplen från gården och gamla ödetorp och begav mig till Kungslena. Av två stora korgar blev det 20 liter must som nu ska jäsa (he he), får se hur det blir. Hur gör man calvados? Man får ju inte bränna men kanske om man silar genom en fryst grovlimpa……. Applejack genom frysning har man ju hört om, är det olagligt i Sverige?

Att ta över en gård

Min far, som tidigare skötte gården, och jag har bestämt oss att gå parallellt ett år innan jag tar över helt. Jag har tagit del av driften i cirka ett halvår och kan säga att jag har lärt mig mycket, mest av allt att det finns mycket mer att lära. Det kommer nog ta mer än ett år att sätta sig in i allt det här.




Det här med generationsskifte kan nog vara svårt, med de gamle som vet mer men ogärna vill ändra sig, kanske inte vill släppa taget, och med de unga som har massa nya idéer och så gärna vill men kanske inte riktigt kan. Tur är nog att min gamle far är en ganska vis man, och har bestämt en dag när han definitivt ska släppa taget, nämligen när han fyller 75, om cirka 2 år (Jo då, det är krut i gubben än). Han förberedde också skiftet genom att inte gör några stora investeringar de senaste 10 åren, investeringar som jag sedan skulle ha betalt av. Slutligen, när jag väl kom hem så tvekade han inte att slänga in mig arbetet. Nog för att jag tyckte det var jobbigt i början men om han inte hade gjort det hade jag antagligen inte tagit mig för att komma igång. Det visste han säkert.



Nu är det bara att köra på, nästa års växtföljd är redan planerad men denna gång hann jag inte med viltskyddszonerna jag funderat på. det får väl bli till 2010-11. Det kanske är bättre att ta sig en titt på det praktiska innan jag börjar tillämpa min egna teorier. Agronomer är ju som bekant de sämsta bönderna. Jag får nog lära mig bli bonde först.